sorrow

i söndags var det årsdagen av min fars död. Minnet plågar mej alltid till jul eftersom han dog så nära just jul, em av mina första tankar när jag fick det beskedet, att pappa dött..var..-nej det går ju inte, det är jul jul?!?
Man tänker så knasigt, hjärnan funkar liksom inte att ta emot sånna besked, man kan inte ta in det,det blir kaos och man vet inte vad man ska tänka och det är nog då dom bisarra sakerna träder in..eller dom banala just som -nä..nu är det ju jul så då kan det inte vara sant?!

likaså blev det nu när jag fick ta emot polisens besed..-din bror har gått bort
samma sak igen..
-nä men nu är det ju jul, jag ska ju göra iordning för julen nu ju..
kaos
igen
..hjärnan fattar inte..
man kippar efter luft man vill inte ta in det..
kan dom bara inte gå
då kanske det inte är sant
men nej dom står kvar med mössorna i hand
tittar ner i golvet
då börjar jag tänka ..men stackars dom..att måsta åka till främmande människor och säga sånna elaka saker
kaos

Nu har det gått en vecka snart och det är lika ofattbart, jag provade ringa hans mobil idag..den var avstängd, konstigt liksom, undar om han är utan pengar till telefonkort nu igen..nä just det...han finns ju inte mer

Hela veckan har handlat om begravning, att ordna med hans saker, ordna med transport av kroppen upp..helt bisarrt..Bara nån dag innan han dog pratade vi länge om hur kul det skulle bli när han och bror D kom hem till jul..syskonkväll på restaurangen med stand-up med honom och interna skämt och knasiga julisar och mat och god att dricka (skit i finliret syrran, sätt fram några öl och tacotallrik! ;))
Han var så lycklig, jag var lugn och tänkte -nu ordnar det sej, orolig syster som man alltid är för dom yngre..
-mitt break har kommit nu syrran, sa han, -äntligen :)

Jag har vart så arg
så jävla arg
när tar skiten slut
aldrig tydligen


Igårkväll chattade jag länge med hans bästa tjejkompis, om sista dagarna innan han dog, begravningen och om hans saker..det var så skönt med någon "utifrån" som var nära han.



Vi hade inte samma musiksmak jag och min bror men han var unik på så många sätt och detta inlägg handlar bara om honom då får jag lov o spela hans musik, likaså hans minnesdag som jag planerar, det är skönt att planera omän nåt helt galet, men skönt just för att slippa tänka på det sorgliga. Jag vill göra det så bra som jag kan och att han skulle bli stolt för att det blir så personligt som det bara går. Med hjälp av hans vänner och övriga familjen tror jag det blir naturligtvis en sorglig dag men samtidigt en mycket minnesvärd dag


Du var min lillebror och jag var så stolt över dej och jag är glad att jag sa det ofta och slipper ångra att jag inte hann.
Det finns ingen rättvisa alls i att du måste gå nu
ingen alls
men du blir aldrig glömd
vila i frid

Kommentarer
Postat av: Malin - Malins liv och bravader

Älskade Åsa. Jag beklagar verkligen din stora förlust. Det finns inga ord att säga för att det ska bli bra, men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig i massor. Stora tårar rullar ner för min kind. Önskar jag kunde ge dig en riktig kram, men det får bli en den här vägen. Massor med kärlek till dig fina du <3 Kram

2011-11-28 @ 08:17:43
URL: http://malinslivochbravader.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0