divine4

"Tänk dej att du fryser så att det känns som om skinnet spricker, precis som på en korv som du kokat för länge. Tänk dej att du vaknar en morgon och inte kan röra dej. Du kan bara röra dina ansiktsmuskler och dina ögon. Du känner inte längre att du har en kropp.

Tänk dessutom att människor börjar titta på dej som om du kom från Mars eller ännu värre vänder bort huvudet så de slipper se dej. Du som var en tjejernas kille, charmig, rolig med ett fantastiskt kroppsspråk.

Du blir långsamt medveten om att du har blivit påkörd av en bil bakifrån. Du har slungats upp i luften och sedan i gatan med huvudet före. Du har varit död i 10 minuter men återupplivats.

Men du kan inte längre andas själv. Du måste ha en respirator så man har gjort ett hål i halsen.

Men du lever trots allt. Och hjärnan fungerar. Din skada sitter på hjärnstammen. Huvudet kan du inte längre hålla uppe själv, det sitter löst, så man sätter ett stag i halsen. Du kan inte längre vrida ditt huvud och se vad som händer vid din sida. Din läkare säger att du blivit halshuggen men överlevt. Det är fantastiskt.
Men priset blir högt. För du kan inte känna en beröring längre, inte stryka en flicka på kinden. Du kan inte reglera din kroppstemperatur. På fackspråk heter det att du är en "kall tetra". Det är därför du fryser så att du tror att huden spricker. Det finns ingenting som hjälper mot detta, det är bara att stå ut.

Om en mygga sätter sig på näsan så måste du be någon annan att klia för i ansiktet har du känsel. Du upptäcker att du inte ens kan skratta ordentligt längre för då behöver man sin diafragma och den är förlamad så du kan bara dra på munnen. Du som skrattade så gott och så ofta.

När du inte kan hosta själv längre så måste du ha en maskin som gör det, annars får du för mycket slem i lungorna.

Du får aldrig vara ensam igen. Alltid två personer tätt intill dej som skall se till att dina maskiner fungerar, att du inte får liggsår, att tracken inte hoppar ur för då dör du. Personer som skall vara dina armar och ben, ge dej mat och sköta alla dina behov. Men en del av dessa personer litar du inte på. Ibland vågar du inte somna för du är rädd att de också somnar. Det har hänt, inte en gång utan flera gånger. Du har haft tur och överlevt igen och igen.

Hur skall du klara av att inte längre få en flickvän? För kärlek det behöver man alltid oavsett om man sitter i rullstol eller springer själv. Känslolivet förändras inte. Insidan är likadan som tidigare. Som tur är så är den här mardrömmen inte din den var Pontus."

ödmjukhet och eftertanke