finally!

..är allt tömt i våra lokaler vi ska lämna och hela gänget eller rättare sagt lilla gänget kunde pusta ut idag då
allt var tömt förutom mitt kontor som får bli i helgen. Så allt från bestick och porslin till maskiner är nu körda i en liten VW caddy till nästa ställe pust och stööön, det blev väl ett 30tal vändor ca. Kändes som om det aldrig skulle ta slut.
Lyxigt då jag idag också fick fara iväg och käka lunch i lugn och ro på annan restaurang med Roffe som bjöd. Nu när man har uppehåll i matlagningen och bara städar och annat tråkigt så får man abstinens för det är ju i köket jag vill vara men laddad för att köra igång igen om ca en vecka igen är jag, med ny spis och slutet kök ! ( i 6 år har man kännt sej som en apa i bur då man stått i öppet kök och lagat mat, alla ser en hela tiden, nä det är inte kul!)

Jag vidhåller fortfarande att det vore nog en bra idé att skaffa en hund till så Poppy får nån att busa med (förutom oss) och kanske ska man skippa tanken på att gå till kennel nästa gång och göra den där insatsen man borde gjort för länge sen och adoptera ist från nån organisation som tex
DaisyHope
En ideell organisation som hjälper hundar i Rumänien, en rapport från när dom besökte Rumänien 2006...

"Ibland kommer man nära helvetet här på jorden - som faktiskt verkar existera på några utvalda platser. Jag har nyligen besökt en sådan plats. Det var motvilligt som jag följde med till ett hundstall som ligger i Dragomiresti, en halvtimme utanför Bukarest, Rumänien. Men självklart var jag tvungen att göra det. Stället heter ironiskt nog Noaks Ark, eller "Arca Lui Noe" på rumänska. Tyvärr är det inte speciellt bra på att rädda djur. Jag var chockad i flera dagar efteråt. Stället inhyser ca 250 hundar. Hälften av dem får aldrig se dagsljus. Det har de inte gjort på flera år. Ett gammalt stall har inretts med rostiga burar, längs en lång korridor. Hundarna bor ca 1-4 hundar i varje "kennel". Golvet är täckt av avföring och urin. Vattnet var outhärdligt smutsigt, fullt av damm och hundhår och de får inte mat varje dag. När de utfordras sker detta på golvet, i smutsiga skålar bland all urin.

Ljudet av alla skall när jag kom in i det mörka illaluktande stallet var öronbedövande. Jag var tvungen att sätta på mig mina öronproppar. Självklart är de understimulerade, de sitter dag ut och dag in, år ut och år in i en liten kennel, och blir glada, rädda, uppspelta eller agiterade när det för en gångs skull händer något. Förvånande få var aggressiva och jag stack in min hand till flera. Vissa höll på att dö av lycka medan andra kröp ihop långt borta i ett hörn och darrade. Flera hundar skulle av ren barmhärtighet behöva få somna in. Detta är inget liv."
bilder nedan från hundar som kommit till Sverige för omplacering... (fina namn har dom också)
Candy och Snow


(kusin V!  dom har även ett hästprojekt!)

.från allvar till nöje..
Gissade ganska fort  efter första filmen att en SATCfilm nr 2 skulle komma att bli av och nu är det bekräftat, filmen i all ära men serien är ändå bäst! Hoppas bara att dom inte "tjatar" sönder storyn´för jag tycker har man slutat på topp varför då börja om igen på ´ålderns höst´? Jaja den som lever får se 2010..





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0