fördomar
.idag blev jag extra ledsen när "lilla Fridolf" aka Muhamed (54årig Tunisier som jobbat i köket hos mej) sa att han nog snart åker tillbaka till Tunisien, han har bott här i 30 (!) år men att försöka göra rätt för sej i detta land ÄR inte lätt alla ggr och sepc ibland då om man har namn som tex Muhamed..jo för visst är det så att dom får kämpa hårdare än andra ibland. (med "dom" menar jag tex männsikor med ej svenskt klingande namn bla)
Detta inlägg är just tillägnat er som får kämpa extra hårt i samhället där sånna som (även jag) bör tänka till extra innan man uttalar sej och sätter käppar i hjulet. Muhamed kom till mej för 2 år sedan och sökte jobb, jag sa nog ganska direkt att jag inte hade nåt att erbjuda (hade ingen ledig tjänst då för tillfället men lets face it, extra-hjälp behövs allt som oftast i restaurangbranschen)
MEN skam den som ger sej Muhamed kom tillbaka och sa -kan jag få göra praktik här? Arbetsförmedlingen betalar, ni behöver inte betala ngt. Låter snålt men så blev det, början på en unik vänskap med en otrolig människa (som jag anställde sedan vill jag tillägga) som heter Muhamed och är 54 år. Han kallas (hjärtligt) av oss för Lilla Fridolf för han är "hälften" så kort som mej och liten och rund. Han började i disken men snabbt var han inne i köket med mej, han sa-snälla lär mej laga svensk mat, jag vill inte jobba på pizzeria mer, jag tycker inte ens om pizza ju! Han är från Tunisen som sagt, dit älskar jag att åka, har vart där 2ggr och kommer förhopningsvis åka fler ggr. I Afrika gillar man ju kryddor=det älskar ju jag också naturligtvis när jag lagar mat OCH jag gillar att blanda svenskt med andra länders inspiration. Vi var/är ett bra team (när vi jobbar ihop) lilla Fridolf och jag.
Han är mkt uppskattad av alla tejejerna på jobbet också och vi driver med varann så det står härliga till men nu är festen slut även vi måste dra in och jag har inget fast jobb att ge, fast jag skulle direkt ge han det om det gick.
Han söker arbete varje dag, har bra rek/vitsord från mej men hinner knappt innanför dörrarna innan han blir avvisad..som diskare (!)
Han säger ofta till mej att jag har stort hjärta som chef men sanningen är att han nog lärt mej att ha det, för man går miste om så många fantastiska arbetstagare om man bara stirrar på namnet, för tro mej oj så många ggr jag gått på pumpen och anställt knuckleheads när jag trott jag tagit rätt bara för att personen såg ut att oassa till jobbet!!
Dock måste jag säga att min intuition efter alla dessa år lärt mej att sålla/ plocka ut bra och nu är jag suuupernöjd med mitt gäng.
.en annan fördom..
Jag har en syster (för den som inte vet) som har en cp-skada och är autistisk så jag vet hur hon får leva med att folk stirrar ut henne i parti och minut, sanningen här är dock att jag lider mer när vi går ut på tex affär tillsammans för jag blir så ilsk när jag ser dom som stirrar, mest folk i ålder över 45 måste jag säga, barn frågar rent ut vad som är "felet", Syster är tyvärr inte så medveten om detta frågan är om det är rentav bra även om jag önskar hon vore mer medveten om världen MEN jag älskar henne och hon mej och hon skrattar hysteriskt åt mej vid många tillfällen då hon tycker jag är pinsam eller barnslig som hon säger. Men jag fattar bara inte vad stirrar folk på eg??!! Har aldrig förstått. När hon var liten gjorde det extra ont då hon inte blev bjuden till skolkompisars fördelsedagspartyn för att föräldrarna tyckte att "-kan Hon ha så roligt då med dom andra egentligen?" Va!? Skulle inte syster tycka om att få en godispåse, känna lite gemenskap, skratta lite och sen gå hem lycklig med vetskapen att hon faktiskt var bjuden och själv kunde ta beslutet OM hon ville gå eller inte ist för nån dumskalle till annan morsa tar beslutet åt henne? Ja ni hör ju..temprament hade jag redan då ;))
Kika in på denna blogg om 30-åriga Jonas, otroligt rolig kille som får känna på det jag nämner ovan Men är som vilken annan människa i livet som helst bara med extra motgångar andra människor kan sluta ge, så enkelt så lätt. Just do it.
så oj lååångt inlägg men jag hoppas Lilla Fridolf får jobb snart igen och att han inser vilken fantastisk människa han är som vi arbetsgivare ska vara lycklig att få stöta på!
Detta inlägg är just tillägnat er som får kämpa extra hårt i samhället där sånna som (även jag) bör tänka till extra innan man uttalar sej och sätter käppar i hjulet. Muhamed kom till mej för 2 år sedan och sökte jobb, jag sa nog ganska direkt att jag inte hade nåt att erbjuda (hade ingen ledig tjänst då för tillfället men lets face it, extra-hjälp behövs allt som oftast i restaurangbranschen)
MEN skam den som ger sej Muhamed kom tillbaka och sa -kan jag få göra praktik här? Arbetsförmedlingen betalar, ni behöver inte betala ngt. Låter snålt men så blev det, början på en unik vänskap med en otrolig människa (som jag anställde sedan vill jag tillägga) som heter Muhamed och är 54 år. Han kallas (hjärtligt) av oss för Lilla Fridolf för han är "hälften" så kort som mej och liten och rund. Han började i disken men snabbt var han inne i köket med mej, han sa-snälla lär mej laga svensk mat, jag vill inte jobba på pizzeria mer, jag tycker inte ens om pizza ju! Han är från Tunisen som sagt, dit älskar jag att åka, har vart där 2ggr och kommer förhopningsvis åka fler ggr. I Afrika gillar man ju kryddor=det älskar ju jag också naturligtvis när jag lagar mat OCH jag gillar att blanda svenskt med andra länders inspiration. Vi var/är ett bra team (när vi jobbar ihop) lilla Fridolf och jag.
Han är mkt uppskattad av alla tejejerna på jobbet också och vi driver med varann så det står härliga till men nu är festen slut även vi måste dra in och jag har inget fast jobb att ge, fast jag skulle direkt ge han det om det gick.
Han söker arbete varje dag, har bra rek/vitsord från mej men hinner knappt innanför dörrarna innan han blir avvisad..som diskare (!)
Han säger ofta till mej att jag har stort hjärta som chef men sanningen är att han nog lärt mej att ha det, för man går miste om så många fantastiska arbetstagare om man bara stirrar på namnet, för tro mej oj så många ggr jag gått på pumpen och anställt knuckleheads när jag trott jag tagit rätt bara för att personen såg ut att oassa till jobbet!!
Dock måste jag säga att min intuition efter alla dessa år lärt mej att sålla/ plocka ut bra och nu är jag suuupernöjd med mitt gäng.
.en annan fördom..
Jag har en syster (för den som inte vet) som har en cp-skada och är autistisk så jag vet hur hon får leva med att folk stirrar ut henne i parti och minut, sanningen här är dock att jag lider mer när vi går ut på tex affär tillsammans för jag blir så ilsk när jag ser dom som stirrar, mest folk i ålder över 45 måste jag säga, barn frågar rent ut vad som är "felet", Syster är tyvärr inte så medveten om detta frågan är om det är rentav bra även om jag önskar hon vore mer medveten om världen MEN jag älskar henne och hon mej och hon skrattar hysteriskt åt mej vid många tillfällen då hon tycker jag är pinsam eller barnslig som hon säger. Men jag fattar bara inte vad stirrar folk på eg??!! Har aldrig förstått. När hon var liten gjorde det extra ont då hon inte blev bjuden till skolkompisars fördelsedagspartyn för att föräldrarna tyckte att "-kan Hon ha så roligt då med dom andra egentligen?" Va!? Skulle inte syster tycka om att få en godispåse, känna lite gemenskap, skratta lite och sen gå hem lycklig med vetskapen att hon faktiskt var bjuden och själv kunde ta beslutet OM hon ville gå eller inte ist för nån dumskalle till annan morsa tar beslutet åt henne? Ja ni hör ju..temprament hade jag redan då ;))
Kika in på denna blogg om 30-åriga Jonas, otroligt rolig kille som får känna på det jag nämner ovan Men är som vilken annan människa i livet som helst bara med extra motgångar andra människor kan sluta ge, så enkelt så lätt. Just do it.
så oj lååångt inlägg men jag hoppas Lilla Fridolf får jobb snart igen och att han inser vilken fantastisk människa han är som vi arbetsgivare ska vara lycklig att få stöta på!
Kommentarer
Trackback
