Egon

..min älskade kattpojke finns inte mer och det gör så jävla ont.
 I över 16 år har han funnits i mitt liv, sen jag  flyttade till min första egna lägenhet. Det kommer att ta länge innan jag kommer att fatta att han inte finns där varje dag när jag kommer hem, att han inte kommer att finnas där och göra mej glad när jag är ledsen, att ge mej styrka när jag behöver, att jag får krama honom  och att få ge honom trygghet, att få höra honom spinna och höra det där roliga "bräket" han gjorde ist för att jama när han var hungrig..hans matskål står tom bredvid Musses och när jag går in i vardagsrummet tittar jag automatiskt i soffan för att se honom men så ligger han  ju inte där..
När jag gav Musse mat i eftermiddag hällde jag upp i 2 skålar men ingen kom för att äta ur den andra...glömde för en stund
Det är onsdag den 12e sept, solen har lyst hela förmiddagen men på eftermiddagen kom regnet, det var efter  halv2..då fanns inte Egon något mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0